Tjock....
Jag känner mig ständigt tjock och plufsig...Vet att jag egentligen inte är det men känslan är verklig nog....Jag undrar hur jag kunnat glömma hur det är att vara VERKLIGT tjock.........Herre gud, det fanns en tid då jag vägde 130 kilo...Varför har jag glömt?
Förstår inte riktigt hur människohjärnan fungerar....
För elva år sedan gick jag ner i vikt. Jag tog 50 kilo på mindre än ett halvår.....kände mig jätteduktig. Sen kom jag in i en slags eufori över det hela och slutade nästan äta.....Det var ju så härligt med alla komplimanger.....Sen tyckte alla att jag var för mager, men jag trivdes ju.
Fick sen panikångest och antidepressiv medicin och har sedan dess pendlat upp och ner ca. 10 kilo. Just nu står jag på plus 10 men vill gärna gå ner igen, men det lyckas ju inte....Vad göra? Har så svårt för att sluta smaska i mig gott.....framförallt på kvällarna.
När jag säger att jag står på plus så innebär det att jag har "normalvikt" för min längd men jag vill ju vara smalare än så, för jag känner mig inte normal.....
Jag vet att jag förmodligen har någon form av ätstörning.....Först så åt jag upp mig från normalviktig till 130 kilo och sen började jag svälta....Kan ibland få matorgier och inte sluta äta........Hu vad jobbigt det är.
Det största problemet när det gäller viktminskning är att jag har svårt för att träna....Jag har så ont överallt och vet inte riktigt hur jag ska göra.....Cyklar varje dag några mil men det ingår ju i min vardag.....Behövs nog något utöver det. Allt hänger och dallrar på kroppen så hade jag bara tränat så hade jag nog inte känt mig så tjock....
Jag måste säga att trots att jag känner som jag gör så är jag hemskt stolt över mig själv....Jag har faktiskt, trots den snabba viktnedgången, lyckats hålla vikten i elva år :D Tvärs emot vad alla experter säger..........Men JAG har klarat det.......
Måste jobba lite mer på självkänslan så blir det säkert bra........
Förstår inte riktigt hur människohjärnan fungerar....
För elva år sedan gick jag ner i vikt. Jag tog 50 kilo på mindre än ett halvår.....kände mig jätteduktig. Sen kom jag in i en slags eufori över det hela och slutade nästan äta.....Det var ju så härligt med alla komplimanger.....Sen tyckte alla att jag var för mager, men jag trivdes ju.
Fick sen panikångest och antidepressiv medicin och har sedan dess pendlat upp och ner ca. 10 kilo. Just nu står jag på plus 10 men vill gärna gå ner igen, men det lyckas ju inte....Vad göra? Har så svårt för att sluta smaska i mig gott.....framförallt på kvällarna.
När jag säger att jag står på plus så innebär det att jag har "normalvikt" för min längd men jag vill ju vara smalare än så, för jag känner mig inte normal.....
Jag vet att jag förmodligen har någon form av ätstörning.....Först så åt jag upp mig från normalviktig till 130 kilo och sen började jag svälta....Kan ibland få matorgier och inte sluta äta........Hu vad jobbigt det är.
Det största problemet när det gäller viktminskning är att jag har svårt för att träna....Jag har så ont överallt och vet inte riktigt hur jag ska göra.....Cyklar varje dag några mil men det ingår ju i min vardag.....Behövs nog något utöver det. Allt hänger och dallrar på kroppen så hade jag bara tränat så hade jag nog inte känt mig så tjock....
Jag måste säga att trots att jag känner som jag gör så är jag hemskt stolt över mig själv....Jag har faktiskt, trots den snabba viktnedgången, lyckats hålla vikten i elva år :D Tvärs emot vad alla experter säger..........Men JAG har klarat det.......
Måste jobba lite mer på självkänslan så blir det säkert bra........
(Önskar det var min vikt på vågen)
Kommentarer
Trackback