~A mitt i livet~

Stora sonen började ju gymnasiet igår..... Han har fasat för detta och inte velat gå i den klassen. Hans egna ord var "CP-klass".... Alltså andra ungdomar med NPF- diagnoser.

Igår när han kom hem sa han inte jättemycket mer än att han tyckte att han var normalast =) Jag sa då att de andra kanske tycker de är normalast ;) Han ser ju inte själv sina konstigheter och vill absolut inte erkänna diagnosen. I alla fall så verkar det som om han gillar det skarpt nu =D. Jag blir sååå glad när han berättar och han har redan fått en ny kompis....... De serverar frukost varje dag utan kostnad och han berättade precis för mig att de kan minsann gå och ta dricka när de vill under dagen =)

Det var detta jag väntade på.... Att han själv skulle upptäcka att det inte är så konstigt. Klassen består av 15 elever tror jag...Allt som allt med både ettor, tvåor och treor...... Dottern var med honom igår och då berättade de att de kommer att ha ett nära samarbete med estetlärarna på skolan och det passar ju honom som hand i handsken med estetiska ämnen. Jag tror och hoppas att detta blir kanonbra.