~A mitt i livet~

Söta ni.... Antar att ni undrar var jag blev av. Ja, ni är inte så många och ett par av er mailade mig (sötisar) och undrade. Men kanske några av er blev lite frågande av lösenordet.

Jag mådde fruktansvärt dåligt och bara grät...... Kände att allt var värdelöst och, som jag tidigare fått kommentarer om, att jag är tråkig och gnällig. Detta gjorde att jag var tvungen att låsa ett tag. Jag tar ju åt mig alldeles för mycket av vad andra tycker och tänker och detta har gnagt i mig oerhört mycket. Om alla tycker jag är patetisk och gnällig och inte kan fokusera på glädjen???

Att jag sen har haft en hel del skit i mitt liv sista tiden gjorde sitt till. Det är oerhört slitigt för mig och jag känner liksom att jag inte orkar... Finner fan ingen glädje någonstans. Tycker det jobbigaste är att fler och fler vet vem jag är..... Vill ju ha bloggen som mitt andningshål där jag kan gnälla hur mycket jag vill för att kunna orka leva. Men är så rädd för vad ni ska tycka om mig. Som om jag inte skulle vara värd något för att jag mår dåligt.

Äsch vad jag svamlar... Jag har i alla fall kommit fram till att jag behöver bloggen. Min alldeles egen "slasktratt" där jag kan "kräkas" över mitt liv.... Så ni får stå ut ;)

Var hos en psykolog i måndags på habiliteringen. Skulle egentligen prata om sonen men det blev mest om mig. Oj, vad jag grät...Så det skvalade. Hon var ganska säker på att jag är deprimerad och tyckte jag skulle överväga att käka antidepressiva. Jag vet inte det... Tror jag avvaktar lite med det då jag helst vill slippa det fler gånger i mitt liv.

Gjorde något slags självtest över internet. En skattningsskala över hur deprimerad man är. Oj, jag är visst ganska djupt nere... Jag har haft väldigt mörka tankar senaste dagarna och kan sammanfatta det så här:
Jag vill inte dö men det hade varit förbaskat skönt att slippa leva.

Idag känns det något bättre.... Tillfälligt eller inte kan jag inte svara på. Har haft oerhört mycket hjälp av älskade N i telefon...Tack för att du finns för mig.

Pratade med yngstasonen häromdagen om allt detta. Då han varit ganska strulig i det sista. Berättade för honom om mitt mående (till en viss del). Jag tror han tog till sig det jag sa och har ansträngt sig lite.

Idag var jag och äldsta sonen i Lund. Han skulle till tandläkaren och efteråt gjorde vi en stanrunda =) Han gick snällt med mig och tittade på tjejkläder även om det till sist blev lite knorrande och jag gick med honom och tittade på spel till dator och X-box.... Puh ;) Slutade med att han fick tag i något spel och ett headset till datorn. Sen fikade vi på grafitti eller vad det nu heter??? Trendigt och högljutt.

Trevligt var det i alla fall.... Nu är jag i vanlig ordning hemma själv och killarna är på vift. Det går väl det med även om jag känner mig ensam och sorgsen emellanåt.
Till sist vill jag säga att jag har mycket att leva för.. Jag är faktiskt lycklig....jag har bara svårt att se det just nu. Hjärnan kan spela oss spratt ibland.

Längtar till om en vecka...... Då får jag se dig igen =)

Love you...