~A mitt i livet~

Jag tycker det är jättejobbigt ibland att läsa tidningar.......Det är så mycket död och elände.....Läste nyss om en pappa och en treåring som dött i en brand inatt. Det gör mig så ledsen.....Är det inte innebrända så är det mördade eller så är det bilolyckor eller bortföranden......Jag är en person som kan älta sådant i evigheters evighet.....Hur känns det, led de....hade de ont.....hur är det för de efterlevande??
Jag är tack och lov väldigt förskonad själv från döden....Men en vän dog för ett par år sen i en bilolycka och det var en fruktansvärd chock.....Det kan jag älta än idag. Varför världens snällaste som hade en sådan livsglädje.....? Vet också att hon sa till brandmannen att hon inte ville dö...... Jag hade under en lång tid efter olyckan mycket svårt för att åka bil, och än idag kan tankarna komma över mig.....
Min allra största fasa i livet är brand......Kan i perioder inte sluta tänka på det. Ibland kan jag ligga i sängen på kvällen så kommer tanken över mig (framförallt på vintern när man eldar i kaminen)......Tänk om det börjar brinna! Barnen sover på övervåningen.....tänk om de inte kommer ut.....Också ser jag allt oerhört levande framför mig vilken panik äldsta sonen får.......Gör så ont i mig att jag tvunget ska få dessa bilder......(Orsaken till att det är äldsta sonen jag ser framför mig är för att han är så känslig....jag vet hur han skulle reagera....självklart är jag lika rädd om alla tre barnen, det är bara tankarna som är så)
När det gäller bortföranden så har jag lilla Maddie i tankarna just nu.....Hur är det för den lilla lilla flickan...Vilken skräck......Hur är det för föräldrarna......Kan bara till en viss del ana hur det hade varit att själv råka ut för sådant....Hemska tanke.
När jag börjar tänka på saker och ser mina egna barn i olika hemska situationer går det som ett hugg genom hela kroppen.....Det är en så verklig känsla just då.......Går inte riktigt att förklara....Fattar inte varför jag är sådan....
Man kan inte förutse vad man ska drabbas av ( vet det för vår familj har drabbats av en hemsk sak, men inte död) man får helt enkelt leva livet och hoppas på det bästa........
Tack och lov är detta inte saker som jag tänker på dagligen.....Men ibland kommer det upp tankar och då är det jobbigt att bara skjuta bort dem......