Tröst...

Magen står i fjorton hörn...eller nåt. Fy fasen vad jag mår pyton. Glass i stora lass har jag tröstätit i kväll.... Tur det kommer en ny dag snart ;)

Idag föll jag djuuupt... Det är inte kul att upptäcka hur dum man ständigt är. Oftast går jag omkring med skygglapparna på men då och då faller de av och det gör ONT..... Åh, vad jag gråtit och våndats...... Jag vet liksom inte hur jag ska få ihop det ekonomiskt och idag kändes det som att jag bara ville ge upp...(dö).

Men...Tack och lov har jag för första gången i mitt liv någon jag verkligen kan prata med..Trots att jag mår dåligt av det och trots att det känns som jag skrämmer iväg honom så VET jag att han finns och att han lyssnar... Det är inte något jag är van vid..... Tänk att någon finns för mig!!!

Nåväl...Mina problem löses ju inte på detta viset men jag får nya krafter att kanske ta tag i situationen..... Lovelovelove you......

Kommentarer
Postat av: Ann Catrine

Jag är så glad för din skull, att ha någon som lyssnar är guld värt!!



Kramar!!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback