~A mitt i livet~

Mina barn är så gott som vuxna nu och jag behöver verkligen ledigt från alla måsten runt dem men det hindrar inte mig från att må dåligt av mina önskningar att flytta hit... Usch, jag gråter då jag tänker på att de inte finns där i närheten av mig. Men å andra sidan finns de ju knappt där en fjärdedel av tiden... de har inte tid med gamla mor. Ska jag då sitta där i min ensamhet och vänta på att de vill något??? Usch... det är så svårt.

Känner mig som jordens egoist...

Vet ni, en kärring hemmavid tyckte att det var synd om deras pappa som skulle behöva ha dem alltid..."Då får ju han allt jobb"... Jaha, det jobb som jag alltid haft????

Det är ju sånt som gör det extra svårt... Folks jäkla snack..... Jag menar, som om det inte är jobbigt nog ändå för en mamma!!!

Dumma, dumma jag........

Nåväl.... Intervjun är på tisdag så jag får stanna en dag extra hos min älskade N. Sen är det ju inte säkert det leder till något. Och skulle det leda till något är det meningen att jag testar först med tjänstledigt från mitt jobb och har kvar lägenheten hemmavid... Man vet ju aldrig hur det kommer att kännas.

Men jag vill inte gå händelserna i förväg... Först myshelg sen intervju sen får vi väl se.......