~A mitt i livet~

Nu jobbar jag och tänkte uppdatera när jag är vid en fungerande dator.

Egentligen finns inte så mycket att skriva.... Har fullt upp med det ena och det andra och en inre stress som kommer sig av omständigheter runt grabbarna bus och givetvis min egen saknad.....

Av olika orsaker går ingen av grabbarna längre i skolan och med stora grabben fixar det sig väl på sätt och vis genom att han har sin diagnos...En liten "gräddfil"... Men för yngsta känns det lite värre... Han har inte ens slutbetyg från grundskolan :(
Det är oerhört jobbigt och jag känner emellanåt att jag gett upp fast jag inte vill det... Men man är bara människa och orkar inte hur mycket som helst... Ska verkligen livet vara ett evigt krig??

Jag vill bara vara nu.... Herre gud, mina barn är vuxna och allt är mycket svårare för mig som mamma. Gissa hur det är med en son (19 år) som inte vågar ta nån som helst telefonkontakt etc. Jag får ju inte ta den kontakten...Hur fasiken gör man då??? Nu har det visserligen fixat sig ändå än så länge men det är ju för att jag, trots min egen telefonfobi, går på i ullstrumporna ;)

Nä...nog om det... Tänkte bara att ni kanske är några som undrar om grabbarna... Var ju ett bra tag sen jag skrev om dem.

Annars är jag så klart dökär och längtar efter N.... Bara 11 dagar nu tills vi ses nästa gång... Längtar