~A mitt i livet~

Läser just nu en bok av Linda Skugge (Ett tal till min systers bröllop). Hon skriver väldigt mycket om livet med små barn och jag har även läst mycket av hennes krönikor om hur mycket jobb det är med barn. Jag funderar då på att man väldigt ofta nuförtiden hör om att mammor inte har någon som helst tid för sig själv och att det är massa sjukdomar mm. Jag tycker personligen att det var rena himmelriket att vara småbarnsmamma. Har tre barn födda inom fyra år så de är ganska jämngamla och de var så "lätta" när de var små. De gjorde oftast som man sa för man var fortfarande idolen.....Jag kan ha haft en himla tur med mina barn för jag hann oftast allt jag ville hinna, även när de var bebisar och sjuka har de nästan aldrig varit.....Det här med sjuka barn är ett ämne för sig själv, jag tror på att utsätta barn för så mycket smitta som möjligt för att ge dem en chans att utveckla immunförsvaret och sen tror jag inte på överrenlighet. Herregud.........När ska immunförsvaret få en chans om det aldrig utsätts för något??? Jaja....Det kan ju som sagt vara så att jag haft en förbenad "tur" men om jag fått vara hemma med sjukt barn två ggr om året i genomsnitt på tre barn så tror jag ändå att det ligger lite i det här med att utsättas för smitta. Med smitta menar jag nu inte farliga sjukdomar utan barnsjukdomar och förkylningar.
Om man nu ska jämföra hur det är med småbarn vs. tonåringar så är livet idag bra mycket stressigare....Man är inte längre idolen, man ifrågasätts hela tiden, vilket är bra för de ska ju bli självständiga individer, men ändå hemskt jobbigt ;/. Har man sen barn som har problem i skola som tex. dyslexi o.dyl. så ska det rännas på möten stup i kvarten och det tar en massa tid. Sen har vi alla läxor man ska hålla reda på och få dom till att göra, pust, det är ett helt företag bara det..........Livet med tonåringar är hur kul som helst, men jag är nog ändå mer en "småbarnsmamma" och tycker att de första sex åren med barn var rena rama himmelriket..................