~A mitt i livet~

... av stress!!!

Ingen bra dag helt enkelt... Jobbar och var hemma på timmar. Då stressade jag upp mig kopiöst på att grabbarna bara vänder på dygnet.... de håller mig vaken på natten när jag behöver min sömn och sen sover de på dagen då jag skulle behöva hjälp. Fasiken vad man skämt bort dem..... Men jag orkar faktiskt inte mer.

Just nu sitter stressen i vänster skulderblad och strålar ut i vänster arm!!! Jippie va? Bara det stressar ju upp ännu mer..... Trött som satan är jag med. Men ja, sova får man ju göra i graven.... Där man kanske hamnar förr än väntat.

Men vad gör man??? Jag är dötrött på att ha två grabbar med funktionshinder och som dessutom har alla normala "tonårssymtom"..... Bajs.

Fick inte jobbet...=(

Känner mig ledsen nu men det är ju bara att fortsätta söka.....
Hade en idé i huvudet som nog faller pladask...tyvärr.

KrAm

Jag är så in i bomben trött på min ångest nu..... Det är inte den där hemska panikångesten jag menar för den finns inte längre utan det är den generaliserade ångesten... Varje dag känner jag hur det kramar om hjärtat och jag hittar ständigt nya saker att oroa mig för. Jag orkar helt enkelt inte mer, det sliter så på kroppen.
Vissa dagar bollar jag med tanken på döden bara för att slippa det.... Men nej, det är absolut inget alternativ, bara en tanke.
Jag funderar på att söka hjälp en gång för alla..... Om jag pallar fler sura anklagande läkare :/

Ibland önskar jag att jag bara kunde släppa allt.... Bara flytta från eländet utan några planer alls. Men nej... Inte jag inte. Man måste ju ta ansvar gu´bevars.....

Väntar ju på svar om jobbet och det är ju ännu en källa till oro.... Får jag det så måste jag ju ta ställning på riktigt och det blir jättemycket jobb för mig. Men om jag inte får det är jag tillbaka på ruta ett igen och kommer att bli jätteledsen..... Snacka om att jag är velig.....

Veckan som kommer är ganska hektisk för mig men det är okej.... Lönevecka också och det är välbehövligt ;) Har varit ganska knapert ett tag nu... Men denna månaden får jag tack och lov lite extra pengar i börsen....

Då var det gjort.... Bara vänta och se. De ska höra av sig typ nästa vecka men jag har inte så stort hopp......

Är hos älskade N nu.... Känns bra.

Allt känns åt he**ete...... Ja, jag måste vara rent tappad. Känns som jag är världens minst värda människa. Ja, jag talar (skriver) i gåtor men det är så det måste vara...
Något fel på mig måste det ju vara eftersom jag gör allt jobbet och andra tar åt sig äran.... Jag vet ärligt inte var jag ska bli av!!!

Kan inte säga för mycket men i ett läge har en av min yngsta sons lärare (som för övrigt alltid varit mycket kränkande mot mig) sagt att det var de som tog initiativ till sonens utredning men att jag sagt nej... Bara det att han började i denna skolan två år efter han fick sin diagnos!!!! Det är mer hon sagt som är rena lögner och sagt inför andra.... Jag är så upprörd att jag knappt vet var jag ska bli av... var i helsingland vänder man sig??? Han går inte längre kvar i skolan på grund av bl.a. henne.

Är just nu väldigt folkskygg, vilket ofta inträffar när det blir för mycket för mig och just nu hopar sig allt... Har massor av telefonsamtal att ta itu med på måndag...Gaaah.

Nåt jobb tycks jag inte heller få och vad skulle det hjälpa egentligen??? Har ju ändå inte råd att flytta :(

Ja...Jäkligt neggo idag... Tur jag vet att det snart väöder igen... Är bara urjobbigt när man är mitt uppe i skiten.

Puss på er