~A mitt i livet~

Jag åker ju norrut i morrn...... Stora grabben åker också norrut i morrn. Till sin flickvän i Stockholm.... Kvar blir den lilla fjanten ;) Då deras pappa är bortrest ska grabbhalvan vara själv här hos mig. Gulp....

 

Ja, han är 19 år men jag e en fjant i stora mått.... Han har förut visat att han inte riktigt är att lita på då jag varit bortrest så jag är lite orolig. Samtidigt vill jag ju tro att han mognat (vilket jag är säker på att han har) och tror han kan växa av det....

 

Så jag åker iväg i morgon med en liten klump i magen men med vissheten om att han klarar det galant :)

Jag är verkligen jävulskt trött på min kropp.... Känner mig smällfet och svullen.

 

Visst att jag har några få kilos "övervikt" men jag vet ju att jag inte är så där jättetjock. Det är själva känslan i min kropp som är fel.... Exakt likadant kändes det ju i kroppen när jag var underviktig... Känslan av att man är fet. Det är något som inte är rätt helt enkelt... En gång sa en doktor att jag förmodligen har nån slags fetvävsreumatism... Undrar om det är det som ger känslan?

 

De senaste fyra/fem dagarna har jag känt mig oerhört svullen i ansiktet och händerna... Fingrarna är som små korvar och det liksom tar emot att böja fingrarna och jag är fumlig och det har suttit i hela dagarna.... Har även varit svullen runt ögonen.

 

Jag bara undrar vad det är... Känner mig liksom inte helt kry... Trött, matt och svullen.... Nu vill jag känna mig okej helt enkelt.

Min stora pojke är nu 20 år..... Han har en autismspektrumstörning. När han gått gymnasiet två år tyckte de att de inte kunde hjälpa honom att få slutbetyg. Trött mamma som kämpat många år orkade inte kämpa mer utan litade på det som mannen från arbetsförmedlingen sade. Att om man har ett funktionshinder får man åka på en räkmacka!!!

Alltså enligt honom skulle sonen genast få praktikplats och någon slags inkomst.

Jojo.... Detta är nu ett och ett halvt år sedan och allt som hänt har hänt för att JAG kämpat. Inte konstigt man e trött.....

 

"inkomst" fick han för att jag skickade honom till soc.... och nä, det är inte mycket. Men nu har han från F-kassan. Han har haft några små utbildningar som AF ordnat efter att jag tjatat.... Jag vill ju att han ska ha någon slags rutin i sitt liv. Men som det e nu vänder han dygnet både hit o dit och sitter mest vid datorn. Han måste ha nåt meningsfullt att göra.

 

Så, idag har vi äntligen fått nån slags lön för vårt (mitt) slit.... Han har fått en praktikplats :)

Visserligen är det inget jobb men en bit längre på vägen och han kommer att få rutiner.

 

Sen har vi andra sonen som inte ens har betyg från grundskolan. Han har dyslexi och adhd- liknande diagnos. Började på IV-programmet för att läsa in betygen som fattades men det skar sig rejält med en lärare där som absolut INTE passade att jobba med ungdomar som e trötta på skolan och oftast har nån diagnos. En riktig häxa som inte drog sig för att ljuga för oss föräldrar och som var riktigt otrevlig även mot mig.

I alla fall slutade det med att han hoppade av..... Skrev in sig på arbetsförmedlingen han med. Men samma där... Inget händer ju. Än en gång måste jag som mamma ligga på.....

Till slut fick han gå nån slags psykologisk utredning som ska visa vad han kan mm. Sen efter det har vi bara väntat o väntat.... Nu, äntligen kom det en ny kallelse till AF. Hoppas så att det leder till någotför honom också..... Jag märker ju att det äter upp honom att inte ha något att göra... Han sitter inte ens vid datorn.....

 

Jaja..... Blev långt det här.

Äntligen slut på jobbhelgen... Kändes som ryggen skulle gå av där ett tag.

Ledig i morgon... Gissa hur skönt ;) Sen bara två kortdagar jobb innan norrutresa :)

 

Och där tog orden typ slut......

(för de ord som finns e de gamla vanliga gnällen)

 

Hoppas er helg varit fin...

Nu vankas det jobbhelg för mig.... Kan ju inte påstå att jag känner för det :/

Sov knappt inget inatt och sen upp och jobbade i morse...... Ska iväg halv tre igen för kvällsjobb. Anledningen att jag inte sov inatt stavas t.a.n.d.v.ä.r.k...... Hualigen vad ont!!

Var uppe och tog värktablett och sköljde munnen flera gånger och till sist lyckades jag somna. Dessa jäkla tänder. Blir ett par dagar nu med värktabletter (jippie säger magen), munskölj och flytande föda så är man fit for fight igen.

 

Annars tänker jag alldeles för mycket.... Känns som att ju mer jag tänker på saker, desto mindre kommer det att bli som jag vill..... Fan då om jag kan få ett förbannat jobb nån gång. Skickade iväg en drös förfrågningar om jobb här o där men det är ju dömt att misslyckas känns det som....

 

Vill säga upp mig nu och denna äckliga lägenhet och se fram emot nya tider...... Herre gud alltså. De som förespråkar affirmationer måste vara knäppa. Jag e mästare på att dagdrömma och jag verkligen "vet" att jag ska kunna bo där om typ tre månader.... Ja, så har jag känt nu i två år minst. Och ni ser ju hur det har slagit in ;)

 

Jag tycker inte om att vänta... Jag som alltid rusat in i saker känner ju hur det kliar i kroppen av denna långsamhet.... Blir rastlös och irriterad om inte saker sker på en gång när jag vill..... Jag kunde acceptera att vänta typ två år för det är kanske nyttigt för mig att lära mig vänta men nu är det b.a.j.s..... Äsch.....

 

 

Så knasiga drömmar kan vara..... Haha. Ett litet fragment från natten fanns kvar då jag vaknade idag. Tänk att det som händer på dagen kan förvanskas i drömmar...... Jaja. Det var lite småtrevligt i alla fall ;)

 

 

 

 

Jag har tankar på att byta efternamn......

När jag skilde mig ville jag ha namnet kvar för att ha anknytning till mina barn.... Men jag känner mer o mer att jag inte vill ha det namnet. Ska prata med barnen om det så de förstår varför.

 

Problemet är väl mest att jag egentligen inte har nåt naturligt eget efternamn :(

Det jag föddes med har jag inte hetat sen jag var kanske fyra år och sen fick jag mammas andra mans efternamn och det hette jag till jag gifte mig men känner att jag inte vill heta det pg.a. ingen heter det som jag har anknytning till. Det har varit tjafs o bråk med en bror och denna före detta styvfar. Oj, vad rörigt det verkar ;)

 

I alla fall funderar jag lite lätt att ta mormors o morfars efternamn.... Lite så där ovanligt. Kommer bli lite konstigt dock för mitt nuvarande och mitt förra efternamn är hiskeligt lika... Skiljer bara 2 bokstäver. Dessutom kommer jag ju att sakna mina initialer....AL Kommer att bli AB...Haha. Inte fy skam att vara ett aktiebolag ;)

 

Äsch... får se hur jag gör

Känner mig så jävla ledsen.... Finns lite frågor jag behöver svar på men är så förbannat feg. Vill ju inte veta egentligen men måste för att veta hur jag ska gå vidare.....

 

 

 

 

Att någon tar hand om mig......

 

 

 

Säger att allt blir bra.....

 

 

 

Och att det blir det.

 

 

Urk vad jag e trött på röda faran.... eller ja, den där månadsontgrejen ;)

 

Har säker skrivit om detta tidigare men hey... Min blogg ;)

 

I mååånga år hade jag hormonspiral och hade noll mens (typ 16 år) och det var så jäkla skönt. Men sist jag bytte spiral klarade inte kroppen hormonerna så jag tog ut fanskapet igen vilket gör att jag numera har det där röda igen.

De första åren hade jag väldigt lindrigt... tre dagar sparsam blödning med ungefär 25 dagars mellanrum... det var så jäkla perfekt och nästan inget ont. Sen hände nåt... Gissar på ålder ;)

Numera hattar det fram o tillbaka som det själv vill.... 35 dagar mellan varvas med 14 dagar och sen ett tag med 25 dagar mellan... Och ooont har jag. Vissa gånger varar det 3 dagar andra gånger 7.....

Tycker det lika bra kan ge sig... Låt mig liksom bli klimakteriekärring fullt ut!!!

 

Fast jag måste erkänna att trots att jag inte vill ha fler barn (sanning med modifikation)* så känns det så definitivt liksom om man inte längre har mens....Som man e mindre kvinna?? Äsch, jag vet inte men det känns.....

 

*jag vill som sagt inte ha fler barn.... Bara tanken gör mig matt. Meeen.... Åh, vad jag vill ibland. Det har ju varit min grej... Att vara mamma....Har ju så svårt att finna mig i livet utan barn som behöver mig och ingen att gosa med. Men som sagt... Jag bli matt av tanken att ha 20 år till uppbundna. Så näää... Inga fler barn. Men kanske så småningom barnbarn.... Åh, vill mysa med bebis.

 

 

Nä men fy vad jag "snackar" goja.....

 

Jag försöker verkligen korta stunder då o då intala mig att jag är bra... Bara så ni vet :)

 

 

 

 

...fortfarande inget kul ;)

 

Kom hem från norr i morse.... Sovit uselt på tåget och lyckades kanske få till en kvarts sömn innan jobb kallade. Sen har jag varit på ett möte med... Nu har jag just stoppat i mig kvällsmat.

 

Jag vidhåller att det blir vidrigare för varje gång jag måste hem. F.A.N.

 

Och inte fick jag jobbet... Så klart :(

 

Tror att enda sättet hade varit att börja som vikarie..... Men vad fasiken försörjer man sig på i början? Och var får man flyttpengar från?

 

Nä... vet ni? Jag tror det e kört.....

Idag har jag sökt ytterligare ett jobb..... Inte ett fast och bara kort tidsbegränsad anställning men ändå..... Jag har registrerat mig på offentliga jobb med cv och allt..... Jag blir alldeles utmattad när jag ska skriva sådana saker så det känns oerhört bra att det nu är gjort och om jag ska söka fler jobb så är jag registrerad på två ställen.

 

Denna väntan på besked tar bannemej kol på mig... Jäklar vad nervpressande.

 

Jag har alltid fått de jobb jag velat ha!! Jo, det är sant..... Så gissa om det känns ovant att INTE få det man söker.... Haha... Jäkla bortskämd man blivit ;)

 

Menmen... Håll gärna några tummar :)

 

 Som klickar er in här.... Bara depp, depp o depp....