Over and out.....
Kanske är det slutbloggat i Amittilivet-bloggen......
Ska ta en funderare.... Tycker inte det ger ett jäkla dugg längre.
PuSsOkrAm
Läst eller hört...
Tydligen är det ganska vanligt att man fastnar i samma tankebanor om man vaknar på natten. Man ältar samma bekymmer om o om igen utan att komma till en lösning. Jag vet inte var jag läste eller hörde det men det var bara nån dag sen.
Gissa om jag kände igen mig.... Oftast när jag vaknar runt fem på morgonen och försöker somna om kryper små bekymmer in i hjärnan och blir döstora... Det går inte att släppa och hur jag än försöker tänka på annat går det inte....
Jag tycker det är jobbigt för de där små bekymren som blir "stora problem" följer med dagen efter och sitter som en oro i magen..... Undrar varför människan fungerar så?
Aldrig har jag i alla fall lyckats lösa några problem genom att älta.... Jäkla hjärna till att vara konstig ;)
Nån som har samma erfarenhet? Nån som läst samma som jag och minns var?
Trött på mänskligheten...
Tänk att man kan ta sig ett par minuters tid och läsa några inlägg i en blogg och sen utefter det döma personen!!!
Sånt gör mig så trött och less på den mänskliga rasen.... Tack och lov har jag varit förskonad från det nästan helt. Men då och då dyker det in nån som gärna vill döma...
Tänk att vara så förträfflig att ens eget sätt att leva/vara är det enda rätta!!
Nä... Gör om gör rätt.
Allt skriver man inte ut i en blogg... Inte ens jag med allt mitt gnäll.
Ha en bra kväll....
Ledig...
Jag har jobbat hela helgen så idag är jag ledig..... Känns så skönt att bara skrota omkring i mjukiskläder utan några måsten.
Fast denna veckan är ju en av mina bästa i schemaraden.... Jobbar tisdag och torsdag och i övrigt ledig... Dessutom far jag norrut på torsdag :)
Men inte händer det speciellt mycket att berätta så det blir ett kort inlägg... Ha det.
Egentligen.....
...... är det ganska hemskt när man känner att döden hade varit lika med lugn o ro :(
......
Dålig dag....
Känner mig deppig idag.... Ja, nu igen ;)
Vill bara gråta..... Egentligen har inget hänt utan det är bara en sån där jobbig känsla. Men deppet gör ju att man tänker en massa på allt skit.
Jag har alltid vågat hoppa på förändringar men nu känner jag hur jag hela tiden tvekar.... Det är än det ena, än det andra.... Idag blev jag helt plötsligt skräckslagen vid tanken på att behöva börja på nytt jobb och innan har det ju varit barnen.
Undrar om det helt enkelt är så att jag har svårt för att unna mig själv lycka??
Jag känner mig som en belastning....
Lundbesök.....
Har varit iväg en sväng idag med min stora son.
Det var ett studiebesök hos
som förhoppningsvis ska leda fram till ett jobb.... Jag har läst en del om dem och de är tydligen duktiga att hitta praktikplatser som leder till jobb just för människor med hans funktionshinder.....
Det var trevligt att fara iväg en stund med honom och vi fick pratat en del.... Han har mycket tankar och funderingar den grabben och han har riktigt finurliga tankar emellanåt :)
Bra att slita honom från datorn lite då och då för att kunna ta del av hans tankar.....
Uppdaterat: Kvittar vad jag än gör så blir det ett så stort mellanrum bara för att länken är där. Gillar inte riktigt vissa saker i nya bloggverktyget.... Tänkte bara om ni undrar över hoppet ;)
Lite så......
Trött....
Ja, jag e hiskeligt trött på mitt ständigt dåliga samvete över mina barn..... Vet ni att jag kan känna sån infernalisk skuld över att jag satt dem till denna världen och att de ska behöva ha det så dåligt ställt och inga jobb mm. Det är detta dåliga samvete som gör att jag är om mig och kring mig med allt som rör dem... Fast jag vet att de måste fixa själv.... Nåväl, till viss del behöver stora grabben hjälp men jag tror han hade fixat det om inte jag legat steget före....
Är det verkligen sunt att känna som jag??
Jag är verkligen såååå nära att flytta uppåt i det närmsta men så bromsas jag av tankarna på hur det ska gå.... Hur ska jag /de klara oss utan varandra..... De har alltid varit mitt allt och fast jag e dötrött på allt med dem så e jag deras mamma.....
Alltså, de är 19, 21 och 24 år gamla varav äldsta inte ens bor hemma..... Grabbarna har en pappa de kan bo hos och de har desutom egna rum där.... Varför känner jag som jag gör....
Gör jag fel om jag flyttar???
Fan.....
Jag känner ju att jag hade kunnat få ett annat lugn i mig om jag flyttar.... Att inte behöva oroa mig för allt som jag gjort senaste typ 20 åren..... Jo, säkert finna annat att oroa sig för men jag tror inte så mycket som det varit och är.... Jag vill ha det där inre lugnet.... Och till viss del känner jag av det när jag e hos N en längre period.... Så det finns
Passar mig bra....
God fortsättning....
....på det nya året, önskar jag till er som ännu kikar in hit :)
Själv är jag kvar i norr och har det bra... Börjar dock känna av en viss panikkänsla inför hemresan på söndag.... Urk.
Har haft en fin vecka här och nyåret firades in i all tvåsamhet och vi hade en riktigt mysig kväll med god mat.....
Jag saknar mina barn när jag är här men känner att de behöver mig inte lika mycket nu som förr så på hemmaplan består min tid mest av ensamheten med mig själv och enstaka stunder med barnen..... Vill inget mer just nu än få ordning på grabbarnas liv och sen flytta hit..... Må det bli så inom det närmsta.
Barnen kommer ju att få se mig ändå då och då... Tågen går ju liksom på båda hållen ;)
Nu sitter jag här och väntar... Mannen i mitt liv jobbar ikväll och jag längtar till han kommer hem.