~A mitt i livet~

Nu är jag fanimej trött på dessa eviga morgonbråk........De kommer inte upp förrän det är dags att sticka iväg och då ska det minsann göras en himla massa andra saker. Eller rättare sagt mamma ska göra. Jag frågade yngstingen precis om han tror att jag är en robot.......Hur mycket tror de att en människa pallar. Han kan ju försöka leva mitt liv en dag.....Hur mycket jag fixar och trixar för att allas liv ska funka. Det är sådant som de inte ser......Skittråkigt är det i alla fall. Ska ta tag i dem i kväll och sitta ner och diskutera hur våra liv ska se ut........De får minsann offra sin datortid nu om de inte skärper sig. Jag behöver faktiskt hjälp här hemma om jag ska överleva, men hur förmedlar jag det till dem utan att ge dem dåligt samvete? Jaja, hoppas det löser sig.