~A mitt i livet~

Min stackars hjärna går nog på högvarv........Känner mig oerhört uppstressad och virrig. Jag tål nästan ingenting och är mest bara sur hela tiden. Jädrans jobbiga ungar som bara kräver och kräver hela tiden.......Jag vill ju finnas för dem och jag gör det också men jag är definitivt inte en glad mamma just nu......Vill ju bara ha lugn och ro. Varför ska det vara så svårt för två tonåringar att förstå? Ja, visserligen är de ju inte som vanliga tonåringar men ändå.....Vet ju inte hur länge jag orkar. Alldeles slutkörd både till kropp och själ är jag nu. Snälla.......Ge mig semester:)