äntligen...
Igår fick vi förresten en tid till barnhabiliteringen...... Mer är två månader efter vi fått diagnos på sonen =O. Att det ska behöva ta så lång tid att få hjälp..... Vi ska dit om en månad och får då även träffa en kurator. Fast jag jobbar inom området så står man ju lite handfallen när det gäller ens eget barn och vill gärna ha hjälp så fort som möjligt. Men, men... nu är första steget taget =)
Vad skönt ni fått tid!
Nä hostna är inget bättre.Antagligen därför jag sov lite extra.Har varit vaken i omgångar!
Hej
Va skönt med att ha fått en tid åtminstone. Men visst är det så att på jobb är man i en roll...hemma är man dock alltid mamma...hur mycket man egentligen vet så...kommer mammakänslorna. Vet när barnen var små och gick på förskola..ofta fick jag höra "Ja det vet ju du...", men jag sa alltid..ja på jobb vet jag det och handlar därefter... men här och nu är jag mamma..inget annat!
Fast...idag kan JAG använda mig av mitt arbete... när jag sitter i möte med skolan... har jag märkt... Sm pedagog menar jag.... har jag sagt ett antal ggr...för att trycka mer på saker och ting.
Ja... du...
Godmorgon på dig!!!
Vad skönt att ni fått en tid nu iaf, även om det tagit tid.
Ha en fin dag!
Tack för din kommentar :o)
Och ja det är galet att det ska ta så lång tid att gå hjälp.. Vet inte vad det här handlar om riktigt, men hoppas det går vägen nu när första stegen är tagna :)