~A mitt i livet~

Känner mig ledsen..... Deppig. Tror helt enkelt att allt är för mycket nu.... Blir snurrig av allt jag ska hålla reda på. Sen blir jag ledsen av att jag inte kan få lillkillen att förstå att jag vill hans bästa. Han vill inte vara annorlunda och absolut inte ha några som helst hjälpmedel för sin dyslexi. Därför försöker vi kämpa med hans läxor på egen hand.... Han ska framförallt komma ihåg dem. Men när jag frågar var hans kalender är så har han ingen aning.... Men han vet ju sina läxor säger han... har ju skrivit dem i böckerna. Fast i nästa andetag kan han ju inte stava till vad han har i läxa.... Ändå tycker han att han är jättebra på svenska =O. Han är om möjligt mer snurrig än mig och kommer inte ihåg någonting..... Han kan minsann inte gå på särskild undervisning... nä, han måste ju läsa den där boken som han gör på de vanliga lektionerna....... Det värsta av allt är att denna kille just nu är inne i värsta tonårsperioden... Fruktansvärt anti-mamma.... jag är bara pest och pina och allt jag säger är skit......
Jag får alltså just nu ingen reda i något och tror att detta gör mig sårbar........ Ni märker ju själv att jag mest bara skriver nonsens utan mening och innehåll...... Får absolut ingen reda i huvudet ens för att skriva om min vardag =O