~A mitt i livet~

Jag har en längre tid misstänkt att jag också har något slags neuoropsykiatriskt funktionshinder.....Puh, vilket ord =). Men att få en utredning som vuxen är inte det lättaste och jag kämpar inte lika bra för mig själv som jag gör för barnen.....
I alla fall så har jag alltid känt mig udda och annorlunda.... Lite av familjens svarta får =/. Hittat på massa konstiga saker och massa misstag i tonåren. Så igår när jag ringde mamma för att berätta om sonen kom vi att prata om det. Jag har väldigt få minnen av hur jag var som barn, men nu berättade mamma om lite som hon funderat på sista tiden......
Jag hade alltid sönder saker...... Fast inte med vilje.
(precis som yngsta sonen)
Jag hade problem med kompisar..... Väldigt svårt för hur man skulle vara bland andra. Detta har jag själv minne av... Att jag hade väldigt få vänner, ända upp i nian då jag fick några fler.....
Jag satt ofta ensam i en hörna och tjurade.....
Tyckte om att leka ensamlekar... hade en väldig fantasi.
jag har alltid kunnat snöa in väldigt på ett och samma intresse under en längre tid..... För ett par år sedan var det historia och då kunde jag allt...... Innan det har det varit Marilyn Monroe, som jag kunde allt om.
Om jag har vänner så "härmar" jag gärna dem.... minns att jag hade en väldigt fin väninna för ett par år sedan. Jag gjorde allt som henne... Klädde mig och inredde hemma som henne..... Jag har svårt för att finna mitt eget.
Jag vet exakt hur jag ska få mina pengar till att räcka men i verkligheten rör jag bara till det.....
Jag har jättestora problem att strukturera upp min tillvaro och lever i en väldig röra när det gäller att hålla reda på saker........
Jag har väldigt svårt att förstå vissa sorters skämt......Blir då väldigt osäker.

Folk säger till mig när jag nämner att jag tror jag har NPF- "Men du har ju klarat dig fint"..... Ja, det som syns utåt är ju fint nog, men ekonomin då.....Och  röran i huvudet.... Det syns inte=/