Varför?
Jag undrar ibland hur jag fungerar..... Japp, jag är en konstig människa på alla plan. Det är jag den första att erkänna ;). Ofta, ofta kan jag gå här hemma och längta efter att maken ska komma hem.... Jag längtar efter en kram eller mer...;) Men när han dyker upp i dörren då är jag världens surkärring =O. Jag är snäsig och otrevlig....... Fast jag egentligen inte vill.
Varför är jag sådan???? Fattar inget.
Nej nej att man har dåligt ställt gör inte att barnet lider så...det var ju just misären jag såg...ja du fattar va hoppas jag...
Det med maken är säkert att du kanske har lite svårt att visa vad du känner och då vänds den känslan utåt istället? I stället för att släppa alla fördämningar håller du igen? Kan det vara så?
Hehe....såna är vi kvinnor....obegripliga!
Inget svammel....det är nog ganska lätt att det blir så..Jag gillar dina funderingar.Och det är därför man har en blogg ...för att vädra få se andra folks syn på saker:))
Det DÄR är jag i ett nötskal. På ett sätt skönt att höra att det finns fler.
Men maken känner ju dig och vet du är oavsett beteendet. De är rätt duktiga på att se mellan fingrarna, karlarna. En eloge till dem.
Kram på dig gumman!
Håller med Ann...du håller igen...släng ned karsloken i bingen och säg, att nu vill jag kramas och bara ha dig för mig själv...släpp loss...inte farligt...vad kan hända!! du får din efterlängtade kram....här får du en från mig...kraaaaamiz
Vi är flera som är så tror jag...i alla fall du och jag då...
bläddrade tillbaks i din blogg (har inte orkat var surfa runt alls i veckan).
Var bara tvungen att svara på detta.... när du kommer på svaret, så ring mig ;)
Jag är PRECIS likadan!!!! Och precis som du så fattar jag INGENTING, varför blir det så???