~A mitt i livet~

Att ett funktionshinder kan eskalera så fort som det gjort på sonen trodde jag inte..... På bara ett par dagar har det blivit så mycket mer synligt. Kläder har alltid varit ett känsligt kapitel.... Lappar har skavt så de har vi klippt bort, strumpor som varit knöliga har jag försökt att dra ut trådar och klumpar från. Men härom dagen då jag köpt ny tröja till honom märkte jag första förändringen..... Han drog tröjan på sig men sen tog det massor av tid innan han fick rätt på T-shirten under. Och nu på morgonen var det ordentligt =O. Tröjorna var fel fick hämta nya hela tiden.... "Varför är de så hårda" sa han med arga rösten.... Slängde tröjorna omkring sig och hade väldiga procedurer för att få allt rätt. Sen har han blivit så ilsken av sig.... Det är bara rytande vad man än säger till honom... Det är jättesvårt att få honom till det där gosiga stadiet som jag alltid lyckats med tidigare.... Jag inser ju att ilskan förmodligen kommer av att ha fått reda på diagnosen, men inte det omständiga med kläder.......
Jag känner helt enkelt att det blir svårare och svårare....... Tycker det är superkasst att de inte har hört av sig alls med någon slags stöd och hjälp..... Jag har så fullt upp hela tiden att jag ju glömmer att ringa och fråga. Vi ska ha möte i skolan nästa vecka med en kvinna från autismteamet.... Får väl förhoppningsvis veta lite mer då.