~A mitt i livet~

Det är inte ADHD lillkillen har.....eller möjligtvis en lättare form av det. Han var för duktig i vissa moment och det får man inte vara för att få diagnos. Men jag har en väldigt envis grabb som alltid ger sig i kast med saker med en stor iver och som han själv sa när vi gick hem att "jag tycker ju det är kul med nya människor". och psykologen som jobbat med honom är onekligen mycket trevlig =). Sonen låg helt fel i vissa kurvor...... Han var väldigt dålig i språkliga test medan han låg lagom till i kroppsliga, han låg i nivå med en nioåring i huvudräkning men som en sextonåring i det visuella....... Det var som jag trodde att hans problem förmodligen bottnar i hans dyslexi..... Tålamodet tryter för honom helt enkelt när det bir för jobbigt för honom. Men jag undrar lite över hans rastlöshet....att han aldrig är stilla, att han har sönder saker och glömmer. Det har jag fortfarande ingen förklaring på. Jag vill avsluta med att säga att sonen nog ändå hade väntat sig att få diagnosen... För han sa till mig "då är det väl något annat fel på mig"..... Han är alltså mycket medveten om att han inte är riktigt som andra och det är nog jobbigt för honom.....
Ja, vad kan man då säga om detta? Jag är kluven..... För visst är det väl bra om han inte har ADHD men samtidigt så hade man ju kunnat få någon slags hjälp om det hade varit det. Men nu fortsätter vi härifrån och jobbar vidare =)