~A mitt i livet~

Värsta ångesten har gått över men det hänger kvar lite grann..... Som jag nyss sa till en vän i telefonen så är jag något av en expert på att tycka synd om mig själv...... Det är en av mina favoritsysselsättningar, känna efter var något känns fel och sedan bara tycka synd om mig själv och tro jag ska dö..... Men oftast så dör jag ju inte..... Eller oftast? Aldrig får jag kanske säga ;) Hitintills har jag ju överlevt.

I alla fall så har jag just nu ett expanderande aneurysm..... Ja, jag har ju inte fått det konstaterat utan det är vad min hjärna inbillar sig att huvudvärken betyder. Eftersom den kommer väldigt plötsligt vid ansträngning och ger konstig syn så "måste" det så klart vara det =/. Så nu "vet" jag att jag kommer att dö när som helst...... Måste ringa vårdcentralen i morgon. Allt för att lugna ner mig själv för det är ganska jobbigt.

Således har det kanske inte varit bästa kvällen i mitt liv men antagligen inte den sämsta heller =) Så jag får väl vara glad för det lilla..... Eller hur?