Kräks, kräks, kräks....

Ja, nog känns det som jag kräks.... Kräks på livet. Inte klokt hur det psykiska måendet kan kännas så fysiskt, ja rentav kräkfärdigt.....
Upp och ner.... hela tiden. Mitt mående är ute och åker hiss och kan inte själv trycka på knapparna.. Någon annan trycker =/

Emellanåt vill jag bara bort... Glömma vem jag är. Vill inte vara mamma mer. Inte just nu i alla fall... Alldeles för mycket strul. Eller är jag kanske bara ego??? Som vanligt.

Underkuva dig kärring... Det är vad man gör. Eller?

Nä, fy fan vad trött jag är. Strunt i mig.

Kommentarer
Postat av: Nettan

Usch, stackare !

Det är inge roligt att må så där !



Skickar dig lite styrkekramar och hoppas att det snart vänder.



kram


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback