Mår inget vidare....


Jag mår verkligen inte bra...... Vet inte riktigt hur länge man orkar men det känns som det är på sluttampen nu. Det lockar helt enkelt mer och mer att inte finnas längre.... Livet är för jobbigt för mig :/ Sorry.....

Jag vill inget hellre än vara med N men mina barn behöver mig när deras pappa inte finns?? När blir det min tid egentligen??? När ska jag få tänka på bara mig??

Jävlajävla skit alltså.....

Ni anar inte vad jag får stå ut med när det gäller grabbarna..... Vilken jävla djungel det är!! Bajs..... Tänk att de ska behöva lida för att ingen velat hjälpa mig och dem tidigare... Nu är de vuxna och förväntas klara livet.... VA????

Trösten för mig just nu är att det bär norrut om en vecka och att jag då ska få värme från älskade N..... Bara krypa in i hans famna och få vara liten..... Vill aldrig åka därifrån igen....:/

Nä... Slutgnällt....

Kommentarer
Postat av: Åsa

Du är så mycket starkare än du själv tror. Tänk på allt du redan klarat dig igenom, och då har du ändå inte haft N som stöttat dig. Såklart du kommer igenom detta också, även fast det känns hopplöst just nu.

Tänk på att det är allt du gått/går igenom som gör dig till den underbara människan du är!



Kram!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback