Trött....
Ja, jag e hiskeligt trött på mitt ständigt dåliga samvete över mina barn..... Vet ni att jag kan känna sån infernalisk skuld över att jag satt dem till denna världen och att de ska behöva ha det så dåligt ställt och inga jobb mm. Det är detta dåliga samvete som gör att jag är om mig och kring mig med allt som rör dem... Fast jag vet att de måste fixa själv.... Nåväl, till viss del behöver stora grabben hjälp men jag tror han hade fixat det om inte jag legat steget före....
Är det verkligen sunt att känna som jag??
Jag är verkligen såååå nära att flytta uppåt i det närmsta men så bromsas jag av tankarna på hur det ska gå.... Hur ska jag /de klara oss utan varandra..... De har alltid varit mitt allt och fast jag e dötrött på allt med dem så e jag deras mamma.....
Alltså, de är 19, 21 och 24 år gamla varav äldsta inte ens bor hemma..... Grabbarna har en pappa de kan bo hos och de har desutom egna rum där.... Varför känner jag som jag gör....
Gör jag fel om jag flyttar???
Fan.....
Jag känner ju att jag hade kunnat få ett annat lugn i mig om jag flyttar.... Att inte behöva oroa mig för allt som jag gjort senaste typ 20 åren..... Jo, säkert finna annat att oroa sig för men jag tror inte så mycket som det varit och är.... Jag vill ha det där inre lugnet.... Och till viss del känner jag av det när jag e hos N en längre period.... Så det finns
Kommentarer
Trackback