Kräks, kräks, kräks....
Upp och ner.... hela tiden. Mitt mående är ute och åker hiss och kan inte själv trycka på knapparna.. Någon annan trycker =/
Emellanåt vill jag bara bort... Glömma vem jag är. Vill inte vara mamma mer. Inte just nu i alla fall... Alldeles för mycket strul. Eller är jag kanske bara ego??? Som vanligt.
Underkuva dig kärring... Det är vad man gör. Eller?
Nä, fy fan vad trött jag är. Strunt i mig.
It´s the truth.....
Dags igen...
I alla fall så är vardagen igång igen för mig och det skapar ångest och depp i mig. För att jag inte lyckas få reda i alla aspekter av livet. Att stå ensam med allt ansvar är inte lätt och det håller på att driva mig till vansinne. Så jäkla mycket att hålla reda på att det snurrar i huvudet på mig och hur mycket krav kan jag ställa på två funktionshindrade söner??? Vad är lathet och bekvämlighet hos dem och vad är funktionshinder?? Fan vad det är svårt.... Ska till BUP nästa vecka med yngstingen... Hoppas de kan hjälpa.
Psykologen på habiliteringen sa att jag kan ställa ganska höga krav nu på stora grabben och jag försöker ju men fan vad jag är dumsnäll.
Äsch...Jäkla grubbel och trubbel med mig hela tiden. Nu ska jag dricka mitt kaffe och sen hoppa i duschen.
Ha bästa dagen....KrAm
Gaaaah
Jag blir gaaaalen......'
Saknar...längtar
I´ll give it a try...
Söta ni.... Antar att ni undrar var jag blev av. Ja, ni är inte så många och ett par av er mailade mig (sötisar) och undrade. Men kanske några av er blev lite frågande av lösenordet.
Jag mådde fruktansvärt dåligt och bara grät...... Kände att allt var värdelöst och, som jag tidigare fått kommentarer om, att jag är tråkig och gnällig. Detta gjorde att jag var tvungen att låsa ett tag. Jag tar ju åt mig alldeles för mycket av vad andra tycker och tänker och detta har gnagt i mig oerhört mycket. Om alla tycker jag är patetisk och gnällig och inte kan fokusera på glädjen???
Att jag sen har haft en hel del skit i mitt liv sista tiden gjorde sitt till. Det är oerhört slitigt för mig och jag känner liksom att jag inte orkar... Finner fan ingen glädje någonstans. Tycker det jobbigaste är att fler och fler vet vem jag är..... Vill ju ha bloggen som mitt andningshål där jag kan gnälla hur mycket jag vill för att kunna orka leva. Men är så rädd för vad ni ska tycka om mig. Som om jag inte skulle vara värd något för att jag mår dåligt.
Äsch vad jag svamlar... Jag har i alla fall kommit fram till att jag behöver bloggen. Min alldeles egen "slasktratt" där jag kan "kräkas" över mitt liv.... Så ni får stå ut ;)
Var hos en psykolog i måndags på habiliteringen. Skulle egentligen prata om sonen men det blev mest om mig. Oj, vad jag grät...Så det skvalade. Hon var ganska säker på att jag är deprimerad och tyckte jag skulle överväga att käka antidepressiva. Jag vet inte det... Tror jag avvaktar lite med det då jag helst vill slippa det fler gånger i mitt liv.
Gjorde något slags självtest över internet. En skattningsskala över hur deprimerad man är. Oj, jag är visst ganska djupt nere... Jag har haft väldigt mörka tankar senaste dagarna och kan sammanfatta det så här:
Jag vill inte dö men det hade varit förbaskat skönt att slippa leva.
Idag känns det något bättre.... Tillfälligt eller inte kan jag inte svara på. Har haft oerhört mycket hjälp av älskade N i telefon...Tack för att du finns för mig.
Pratade med yngstasonen häromdagen om allt detta. Då han varit ganska strulig i det sista. Berättade för honom om mitt mående (till en viss del). Jag tror han tog till sig det jag sa och har ansträngt sig lite.
Idag var jag och äldsta sonen i Lund. Han skulle till tandläkaren och efteråt gjorde vi en stanrunda =) Han gick snällt med mig och tittade på tjejkläder även om det till sist blev lite knorrande och jag gick med honom och tittade på spel till dator och X-box.... Puh ;) Slutade med att han fick tag i något spel och ett headset till datorn. Sen fikade vi på grafitti eller vad det nu heter??? Trendigt och högljutt.
Trevligt var det i alla fall.... Nu är jag i vanlig ordning hemma själv och killarna är på vift. Det går väl det med även om jag känner mig ensam och sorgsen emellanåt.
Till sist vill jag säga att jag har mycket att leva för.. Jag är faktiskt lycklig....jag har bara svårt att se det just nu. Hjärnan kan spela oss spratt ibland.
Längtar till om en vecka...... Då får jag se dig igen =)
Love you...
Saknar....
Grrrr...
Ingen ro i kroppen och jag får inte fart på mig själv idag. Sitter i soffan i bara morgonrock fortfarande. Ska hoppa i duschen men kommer mig inte för. Nu måste jag väl vänta en stund till då jag väntar ett viktigt telefonsamtal mellan tolv och ett.
Känns inte som värsta bästa dagen idag..... Känner mig ledsen. Men som sagt tidigare så är det liiite schitzo på denna bloggen ;) Upp och ner, ner och upp.
Ännu ett superintelligent inlägg...... Jepp ;)
Är så trött på mig själv........ Hur tar man semester från sig själv???
Svårsoven.....
Maybe I am fairly stupid????
I think so......
Rejält blåst.....
Schwosch...så var den hjärnan tom ;)
<3
Men så helt plötsligt....Från ingenjävlastans.... Saknaden =(
Fy fan vad jag saknar....
Vägskälet...
Den närmasta framtiden kommer att utvisa vilken väg jag tar.....
Bye the way.......
Jag saknar dig så det gör ont.... Ses snart igen
Saknad...
Skönt jag snart ska till dig i alla fall......
BidDe FeL
Ibland postar jag ett inlägg och sen raderar jag det meddetsamma....
För att det känns fånigt. Gjorde så precis =/.
Detta kanske också är fånigt....
Men må så vara ;)
KrAmeN
Du ger mig kraft....
jag stod i köket innan....
Kände en riktig lyckokänsla.
Att jag älskar att bo själv
och att jag längtar efter
och saknar mina barn...
Alla tre =)
Take me to your heaven....
Nu är jag trött..... Måste ändra på mig. Vill inte deppa men hittar inte ut. Hjälp........
Inuti mig när jag ändå en viss förhoppning..... Att allt blir bra. Problemet är ju bara att jag vill ha allt meddetsamma. Allt ska vara bra NU........ Puss.
Tisdag.....
Jag är trött på att vara depressiv men fattar inte riktigt hur jag ska ta mig ur det. Får väl se hur jag gör...Både vad gäller bloggen och mitt liv =/
Puss på er sötisar.
Otillfreds....
Jag gillar mitt jobb för det är fritt men jag känner ingen som helst lust att gå dit längre...... Skittrött på det helt enkelt =(. Men det blir kanske så efter 7,5 år på samma ställe? Problemet är ju att vi lever i en tid med hög arbetslöshet...... och att jag vill jobba med något heeelt annat som jag inte har någon utbildning eller erfarenhet av. Som om jag skulle kunna få ett nytt jobb då.....
Jag vill också flytta härifrån..... Vill inte bo i hellhole längre men vet heller inte riktigt var jag vill bo. Eller på sätt och vis vet jag ju men finns ingen möjlighet just nu =/. Jäkla skit......
Jag hoppas i alla fall att jag kommer ut som en stark och glad person efter min kris.....
Jag saknar dig.....
Visst är det så...
Saknar...
Vill inte tänka...
Kanintesovanatt...
Är det verkligen så att det finns KARMA?
Det är min stora önskan.... What goes around comes around..... Hoppas folk till slut fattar vad fanskapet går för....
Nåväl... Den som lever får se....
Idag...
Äntligen kan jag gå vidare.
Fokusera på framtiden och inte titta bakåt.