~A mitt i livet~

Ingen bra dag alls..... Massa jäkla tankar upptar hjärnan. Det går runt, runt och emellanåt känns det som att jag inte orkar leva mer.
Men just nu är jag mest sur på att jag är så jävla ego....... På något sätt snurrar världen hela tiden runt mig. Jag har visserligen läst att panikångest kan ge ego-tänkande.....Och har man levt med panik och social fobi i tio år så kanske det inte är konstigt om jag är lite ego.  Jag kan ibland tycka att jag ägnar hela mitt liv åt andra människor och aldrig tänker på mig själv men om jag rannsakar mig så är det ju inte sant.
Kolla bara hur jävla fixerad jag är vid hur jag ser ut...... Som om det skulle vara så viktigt här i livet. Eller att jag är så rädd att stöta mig med folk om jag ställer frågor som kan verka för närgångna...... Vilket resulterar i att jag istället verkar ointresserad av andra människor...... Hur gör man för att sluta tycka synd om sig själv och hur slutar jag vara så in i helvetes ego???

Hela detta inlägg känns ju för fasiken ego så det stänker om det......Skit

Fy fan vad jag känner mig lycklig just nu...... Det liksom trycker på inifrån, den där lyckokänslan....... Jag blev just färdig med städningen och jag har öppnat fönster så vårluften kommer in, solen skiner och musiken spelar. Jag vill bara dansa och jag vill sjunga men jag vill dela det med någon.... Får dela det med er i bloggen... JAG ÄR LYCKLIG =).

Det är en säregen känsla... Den där riktiga lyckan som kommer över en då och då i livet.... Den är underbar =). Just nu vet jag varför jag är lycklig i alla fall..... För att jag gjort något som jag alltid drar på.... Städat ;)
Och för att jag ska åka bort snart........

Tycker inte om sådana dagar som idag...... Då det hela tiden känns som en jäkla börda att leva =(
Jag känner mig ledsen och alla tankar snurrar runt i skallen och blir samma hela tiden..... Att det inte är lönt att finnas till. Att jag bara är värdelös....... Jag är skit och jag är såååå nära att köpa cigg =(

Ibland hatar jag livet.......

Så fort jag ska börja röja undan så känner jag mig illamående och så börjar jag gråta..... Samma sak om jag tänker på allt annat jag måste göra.......
Jag mår illa och gråter så fort det ställs krav på mig.......
Jag måste vara dum i huvudet =(

Värsta ångesten har gått över men det hänger kvar lite grann..... Som jag nyss sa till en vän i telefonen så är jag något av en expert på att tycka synd om mig själv...... Det är en av mina favoritsysselsättningar, känna efter var något känns fel och sedan bara tycka synd om mig själv och tro jag ska dö..... Men oftast så dör jag ju inte..... Eller oftast? Aldrig får jag kanske säga ;) Hitintills har jag ju överlevt.

I alla fall så har jag just nu ett expanderande aneurysm..... Ja, jag har ju inte fått det konstaterat utan det är vad min hjärna inbillar sig att huvudvärken betyder. Eftersom den kommer väldigt plötsligt vid ansträngning och ger konstig syn så "måste" det så klart vara det =/. Så nu "vet" jag att jag kommer att dö när som helst...... Måste ringa vårdcentralen i morgon. Allt för att lugna ner mig själv för det är ganska jobbigt.

Således har det kanske inte varit bästa kvällen i mitt liv men antagligen inte den sämsta heller =) Så jag får väl vara glad för det lilla..... Eller hur?

Jag är trött på att bo i hellhole...... Önskar så att jag kunde flytta till en större stad. Absolut inte tillbaka till Malmö för storstäder är bara skrämmande. Men jag vill inte bo kvar här i alla fall.
Jag må vara osocial men jag är definitivt inte omöjlig,  jag har nu bott här i 13 år och aldrig kommit in i någon gemenskap =/. Sååå jävla konstig är jag inte...... Men det är så inskränkt och prydligt här..... Absolut inte normalt att vara som jag. Man ska låtsas som att allt är så jäkla bra och fint utåt, sen kan man leva i värsta misären. Men skit samma.... Bara det inte syns. Jag klarar inte av sådant hyckleri och har aldrig dolt vem jag är.
Då mina vänner är man väääldigt konstig.
Jag vill bara härifrån och just nu känns det panikartat att vistas ute bland "folk". Jävla skvallerby =(
Nej... Jag har faktiskt inte en aning om ifall det skvallras om mig men jag tar nästan för givet att så är fallet för här skvallras det om allt och alla.... Skitby..... Hellhole.
Hade jag haft möjlighet så hade jag flytt fältet a.s.a.p.

För övrigt känns det ju bra att denna dagen snart är slut..... Åketråkdag.

Det finns en sak jag undrar över..... Något som invaderar min hjärna med jämna mellanrum och som kan få mig att må riktigt dåligt.... Ja rent av fysiskt illamående.
Hur gör man för att inte vara så grymt osocial och varför har jag blivit så?

Jag hatar mig själv för att jag aldrig kan komma på vad jag ska säga..... För att jag alltid tar död på en konversation på något sätt....... Jag begriper inte varför jag är sådan.... Jag har ju haft perioder i livet då det funkat någotsånär men nu är jag en katastrof i sociala sammanhang........
Bäst jag bosätter mig i skogen som eremit och låter bli att längta efter umgänge.

Men ärligt talat vill jag veta hur jag ska göra. Folk säger ofta att det är väl bara att prata. Men det är inte så lätt..... Det är som om det låser sig...... Ett lock i halsen hindrar orden från att komma ut och till sist är det för sent att säga det.... Så mycket jag velat säga som inte blivit sagt bara för att jag är rädd att det ska tolkas fel eller låta konstigt. Töntigt, jag vet.... Men bara folk som jag förstår vad jag menar.

Jag vill vara en sådan som aldrig är tyst.... Som alltid har något att säga. Jag vill vara min blogg...hahaha. Som bara har en massa nonsens att säga hela tiden. Fast kanske inte ;) Men jag vill i alla fall vara mer social än jag är nu........

Detta känns inte som en bra dag..... Jag ångrar mig som satan och gråter bara jag ser mig själv i spegeln...... Känner mig jätteful nu. Hade jag bara varit yngre i ansiktet utan påsarna under ögonen så kanske jag hade tyckt om det men jag ser ju bara så gammal ut...... Fattar inte varför jag skulle göra det..... Skit.

Jag fattar inte vad det är för fel på mig....... Jag är trött på att känna så här i alla fall. Vill vara normal.
Jag får ingen riktig reda i vad jag själv vill just nu och ni anar inte vad jobbigt det är. Det började med att jag kände mig hungrig men inte tyckte jag behövde äta.... Försökte verkligen låta bli men tog ett par Mariekex. Sen skulle jag såklart tvunget ha en hel bunke kex till och med smör på...... Jomenvisst, smartass...... Sen kände jag mig röksugen eller i alla fall en känsla av röksug.... Tänk att kunna röka bort hungern som jag alltid gjort tidigare. Men nej.... Inte det. Sen blev jag ju så dödens trött att det kändes rent obehagligt i kroppen så jag la mig i soffan.... men hallå!!! Snacka klarvaken men dödstrött...... Det är alltså stört omöjligt att somna. Nu blev jag istället ledsen och så känner jag mig så ensam.....  Jag vill inte känna så här varje dag...... Varför så ledsen? Äsch....skit.

Usch vad jag har ont i huvudet....... Jag har gjort det mest förbjudna. Jag fick ett psykbryt inför mina barn =( Började störtgråta vid matbordet och kastade anklagelser omkring mig..... Fy på mig, världens sämsta mamma...... Jag mår definitivt inte bra och jag storgråter stup i kvarten. Det känns som jag ingen reda får i huvudet och det känns som alla hatar mig....... Och att jag inget orkar. Jag tar inte tag i någonting ju....
Världens lataste eller nåt =/ JAG ORKAR INTE........

---

20:00
Känns bättre nu..... Vi har pratat och ingen är sur på mig.... Vi har kramats och planerat kalas =) Har ju en kille som blir 17 år i morgon........

Jag undrar varför det är sååå synd om en man som blir lämnad och känner sig övergiven. Är det ingen som funderar på att det handlar om en vuxen människa med ansvar för sitt eget liv?
Vad är skillnaden på den här stackars mannen och en kvinna som mår dåligt i tiotals år utan att visa det eller säga något? Hon som är vuxen och tar ansvar för sitt eget och alla andras liv?
Vad är skillnaden???? Jo, det ska jag tala om för er.... För att han är en man och tjo vad det är synd om män...... Jag tycker det skulle vara en skam att inte kunna ta hand om sig själv när man är vuxen. Men inte då..... Stackars stackars..... Tänk vad synd det är om en man som gråter... vojnevojne. En kvinna som gråter är bara gnällig.....Eller hur?

Fy fan för kärringen som bara lämnar den stora hjälten...... HA.... Skitidioter som tycker synd om.......

Jag blir så ARG.......

Säg inte åt mig att rycka upp mig..... Snälla.

Jag ligger i soffan och slappar.... Somnar en stund. Så fort jag vaknar börjar det om..... Gråten. Jag mår illa och har huvudvärk.. Kroppen känns svag. Orkar knappt gå genom lägenheten...... Vad fan är det med mig???? Känns inte som jag vill mer nu........

Och det är inte så lätt att komma på hur jag ska lösa det...... Ättestupan kanske. Jag vet att jag borde komma iväg till någon och prata men jag orkar inte....... Vet inte.....

Äsch..... Strunta i mig och mitt jäkla gnäll.....

Jag har uppmärksammat att unga tjejer börjat larva sig igen. Ja, jag hoppas ni tar åt er. Man kan klaga och folk kan få tycka synd om en men samtidigt tar man tag i sitt liv.... Så gör jag... Använder min blogg att gnälla ut skiten och folk tycker synd om mig en stund. Men utanför bloggen tar jag tag i mitt liv..... Man ser inte allt vet ni.... Vänner ja..... Inte alla uppfattar en vän på samma sätt. Kanske är det en bra vän för den ena men inte för den andra..... Lyssna inte bara på en sida för fan... Jag blir så ledsen.
Ja, man ska ta tag i sitt liv men vi är alla skapta olika och tar tag i saker olika. Så är det bara.......
Men det löjliga är när det återigen blir detta skitsnack som förekom för två år sedan......Och att det är samma jävla människor. Lär er för fan att svälja skiten och gå vidare.....

Jag har en känsla i kroppen som är svår att definiera...... Jag står i köket och tittar ut..... Ja just det, röksugen är det jag är...... Eller?

Sitter i soffan....... Hungrig är jag ju....eller sugen.
 Nja.....Var nog inte det heller.

Kaffesugen då??? Ja, jag provar med lite kaffe.
Mmmm, gott är det men det hjälpte inte.

Jag stör mig......Och tårarna rinner längs mina kinder.
Något saknas i alla fall.........