~A mitt i livet~

Min absoluta favoritfärg är och har alltid varit rosa........Jag hade gladeligen kunnat köpa vad som helst bara det är rosa;) Ett playstation te.x. har jag absolut ingen användning för ( barnen kanske) men vill ha det bara för att det finns i rosa.....Min första lägenhet var inredd i rosa......Kaffekokaren var rosa. Första lägenheten med maken hade rosa väggar i hall och kök.....Jag bara älskade det. Idag är jag lite mer diskret i inredningen men skulle gladeligen inreda helt i rosa om jag fick......:) Det enda jag har lite svårt för är att klä mig i rosa.....men det är för att jag klär mig mest i svart. Tycker det ser bättre ut på mig.........Här kommer så min alldeles egen hyllning till färgen rosa.....I form av ett kollage.....Vill ha allt...

        Go´morrn

Här går det undan vill jag lova......Redan tisdag. Fattar inte var dagarna blir av egentligen.
Sitter här med en kopp kaffe och funderar......på den där knepiga mest aktiva listan....Fattar inte riktigt hur den funkar.
Igår när jag kom hem från jobb hade jag ännu en gång haft massor av besökare på bloggen och mycket riktigt var jag tillbaka på listan........Men någon gång under natten har jag försvunnit igen.
Jag är lite splittrad i vad jag tycker om att finnas där.......Första gången kände jag wow.....så många som kommer in och läser, men när jag sen försvann därifrån så hade jag fått ett litet antal trogna läsare och det känns faktiskt rätt ok. När jag nu hamnade där igen så var det så klart kul igen men samtidigt är det så utlämnande.....Så många som läser, så få som lämnar avtryck........Tänk om någon jag känner läser och känner igen mig???? Läskig tanke. Ingen över huvudtaget vet nämligen om att jag bloggar....Har ingen lust heller att avslöja det......Nåja, sönerna upptäckte en dag att jag pysslade med bloggen....

.Äldste sonen: Har du blogg? (Tittar lite tvivlande på mig)
 Jag: Ja.....
Yngste sonen: Vad heter den?
Jag: Säger jag inte....
En liten stund senare var det glömt igen ;) Tror inte att de tänkt på det efter det.....

Jag vill ha bloggen alldeles för mig själv.....Vill inte att någon i min närhet ska veta om den.....Så är det bara.
Åter till listan........Sammanfattningsvis kan jag säga att det är kul att förekomma där men det är lika kul att inte göra det. Förresten så blir det himla jobbigt att hinna med att svara på alla kommentarer när man får så många och jag vill verkligen svara på alla.......Men hu vad jobbigt det är, vet inte riktigt hur jag ska svara så på de allra flesta svarar jag i den andras blogg men ibland även i min egen.......Det blir lite splittrat, menmen......Det duger väl hoppas jag:)

Dottern tittar på OC just nu.....Jag följer inte det själv men har sett ströavsnitt. Måste erkänna att jag tycker att Adam Brody är en riktig läckerbit ;) Har redan från första avsnittet tyckt han  är klart snyggast...........

Sen får jag ju erkänna att i mina ögon är han en pojkvasker, men likförbannat en läcker sådan........Japp, vi "tanter" kan också tycka att de unga grabbarna är snygga.......Utan att för den skull vilja ha dem ;)

Vem tycker du är läckrast i OC?

Satt här och funderade på det här med kommentarer i bloggar.......Kommer på mig själv med att ibland undra varför inte fler kommenterar i min blogg ;) Men det är kanska inte så konstigt, behöver bara gå till mig själv för att se hur jag själv känner för det här med att kommentera...........

Ofta när jag läser bloggar så har jag ju egentligen ínte så mycket att säga.......Eller så har jag dåligt med tid. Det är såå tråkigt att bara kommentera rutinmässigt...........Tex. "Åh, så fin kjol", eller Vad duktig du är".......Visst lämnar jag också sådana kommentarer men inte ofta. Vill att det ska vara lite substans i det jag skriver och vill känna något för ämnet i fråga...........

Så.....Kontentan av detta inlägg? Jo, det är egentligen inte så himla viktigt med många kommentarer utan att man får några med känsla i:)

Oj, Här blev det väldigt många "kommentarord" närmare bestämt sju stycken ;D

Läser just nu en bok av Linda Skugge (Ett tal till min systers bröllop). Hon skriver väldigt mycket om livet med små barn och jag har även läst mycket av hennes krönikor om hur mycket jobb det är med barn. Jag funderar då på att man väldigt ofta nuförtiden hör om att mammor inte har någon som helst tid för sig själv och att det är massa sjukdomar mm. Jag tycker personligen att det var rena himmelriket att vara småbarnsmamma. Har tre barn födda inom fyra år så de är ganska jämngamla och de var så "lätta" när de var små. De gjorde oftast som man sa för man var fortfarande idolen.....Jag kan ha haft en himla tur med mina barn för jag hann oftast allt jag ville hinna, även när de var bebisar och sjuka har de nästan aldrig varit.....Det här med sjuka barn är ett ämne för sig själv, jag tror på att utsätta barn för så mycket smitta som möjligt för att ge dem en chans att utveckla immunförsvaret och sen tror jag inte på överrenlighet. Herregud.........När ska immunförsvaret få en chans om det aldrig utsätts för något??? Jaja....Det kan ju som sagt vara så att jag haft en förbenad "tur" men om jag fått vara hemma med sjukt barn två ggr om året i genomsnitt på tre barn så tror jag ändå att det ligger lite i det här med att utsättas för smitta. Med smitta menar jag nu inte farliga sjukdomar utan barnsjukdomar och förkylningar.
Om man nu ska jämföra hur det är med småbarn vs. tonåringar så är livet idag bra mycket stressigare....Man är inte längre idolen, man ifrågasätts hela tiden, vilket är bra för de ska ju bli självständiga individer, men ändå hemskt jobbigt ;/. Har man sen barn som har problem i skola som tex. dyslexi o.dyl. så ska det rännas på möten stup i kvarten och det tar en massa tid. Sen har vi alla läxor man ska hålla reda på och få dom till att göra, pust, det är ett helt företag bara det..........Livet med tonåringar är hur kul som helst, men jag är nog ändå mer en "småbarnsmamma" och tycker att de första sex åren med barn var rena rama himmelriket..................