Oj.......




Jag ska på intervju :/


läskigt......


Blablabla...

Allt känns åt he**ete...... Ja, jag måste vara rent tappad. Känns som jag är världens minst värda människa. Ja, jag talar (skriver) i gåtor men det är så det måste vara...
Något fel på mig måste det ju vara eftersom jag gör allt jobbet och andra tar åt sig äran.... Jag vet ärligt inte var jag ska bli av!!!

Kan inte säga för mycket men i ett läge har en av min yngsta sons lärare (som för övrigt alltid varit mycket kränkande mot mig) sagt att det var de som tog initiativ till sonens utredning men att jag sagt nej... Bara det att han började i denna skolan två år efter han fick sin diagnos!!!! Det är mer hon sagt som är rena lögner och sagt inför andra.... Jag är så upprörd att jag knappt vet var jag ska bli av... var i helsingland vänder man sig??? Han går inte längre kvar i skolan på grund av bl.a. henne.

Är just nu väldigt folkskygg, vilket ofta inträffar när det blir för mycket för mig och just nu hopar sig allt... Har massor av telefonsamtal att ta itu med på måndag...Gaaah.

Nåt jobb tycks jag inte heller få och vad skulle det hjälpa egentligen??? Har ju ändå inte råd att flytta :(

Ja...Jäkligt neggo idag... Tur jag vet att det snart väöder igen... Är bara urjobbigt när man är mitt uppe i skiten.

Puss på er

Samvetet....



Jag måste få skriva av mig och hoppas det verkar begripligt......

Emellanåt kokar min hjärna nästan över och det är jättejobbigt att sortera upp tankarna... Det leder till att jag tar enklaste utvägen: Blockerar hjärnan och "skiter" i det..... Det leder ju till att saker blir ännu värre men jag hittar ingen väg ut.
 Kan inte sortera allt jag måste göra....Varken till grabbarna eller mig själv... Fan, jag ska ju söka jobb...

Oftast handlar det så klart om grabbarna..... Åh, vad det helt plötsligt kan poppa upp tankar om vad som måste göras och ofta händer det om jag råkar vakna på natten... Gissa om det är lätt att somna om?

Sen till mitt samvete... Jag vill kunna släppa grabbarna och låta dem sköta saker själv som jag fick göra när jag var 18 eller 19 år... Men näää, då ska samvetet titta in. Det är ju jag som fött dem till denna hårda värld... De bad väl inte om att få funktionshinder...O.s.v. i all oändlighet..... Så klart att jag måste fixa... Fan vad jag är trött :(

Idag är en sån dag..... Känns som all världens bekymmer tynger ner min kropp och det gör ont..... Och till på köpet ska jag orka jobba hela dagen.....

Ska bli skönt att få vila ut om 5 dagar.....

........


Vet ni....

Jag brukade vara så bra på att skriva...... Jag älskade att skriva långa texter. Uppsatser och utredningar  och recensioner. Ja allt möjligt som hade med skrivande att göra. Hade t.o.m. en dröm om att bli författare.

Jag har massor av åsikter om mycket jag läser i tidningar och ser i TV.... Ofta tänker jag att jag ska ta upp det här i bloggen.... men då faller det platt till marken =( min hjärna klarar inte av att vara stilla i en tanke nån längre stund och jag kommer aldrig ihåg vad det var för bra formuleringar jag hade i huvudet sekunden innan.... Fan vad jag avskyr hjärnstress.

När går det över liksom???
Jag vill kunna skriva igen.....


Tisdagskväll....

Ibland undrar man...Vad finns det för krafter där ute??


Jag önskar och önskar att jag skulle kunna vinna lite pengar...Lite?? Nä, massor av pengar menar jag givetvis..Miljoner...zillioner ;) Men trots evigt skrapande så kammar jag kanske hem 25 kronor...Haha.

Men någonstans sitter det nån...Gud? som tycker att jag kanske ändå är värd lite....

Sitter lite trångt till med skulder just nu och har haft lite lätt ont i magen över det......Men...

Idag damp det ner en utbetalningsavi i brevlådan....På ganska mycket pengar. Jag var tvungen att ringa och kolla så det var meningen att jag skulle ha dem. Jodå, det är mina pengar, som tillsammans med pengar jag betalt för mycket som kommer i övermorgon, räcker till att betala skulderna. För denna gången ska kanske tilläggas.... Det räcker långt ifrån till alla mina skulder.

Men i alla fall....För tillfället slipper jag magontet =)

Detta fenomen....Att räddas i elfte timmen är något jag fått erfara många gånger i mitt klyddokladdliv ;) Jag är nog ändå född under en lyckostjärna..... Och det är sådana händelser som gör att jag känner hopp inför min framtid...Allt blir bra.


No looking back....

Gott nytt år finingar....



Många som gör bokslut med det gamla året nu... Jag gör detsamma på mitt eget sätt ;)

Kan inte påstå att det varit ett speciellt år, varken på gott eller ont. Bara ett år som passerat liksom. Ett limbo......Tomrummet som bara är.

 Jag har varit himlastormande lycklig över att jag har N i mitt liv... Men året har också bestått av massor med saknad och tågresor....
 Jag har svällt upp till oerhörda proportioner och nu är det stopp..... Välkommen ett hälsosamt 2011 ;)
 Jag har haft en del strul med gossarna......
 Jag har också haft strul med ekonomin...Mer än vanligt ;)
 Jag har haft tråkigheter på jobb..... Men även braheter då vi flyttade till större lokaler..

Jag är jäkligt glad att jag har N och telefon... Utan dem hade jag nog inte klarat 2010.

det nya året då????
Kan inte påstå att jag tror det är i år mitt liv ändras.... Men hoppas kan jag och jag kan arbeta för att det blir så. Min önskan är ju att jag ska hitta nytt jobb och kunna flytta norrut..... Min största önskan.
Men jag har också två grabbar som aldrig i livet kan tänka sig att flytta =/ Jaha...Mitt mammasamvete liksom..... De är så gott som vuxna...de har en pappa som säkert kan om han vill och måste.....
Vi får helt enkelt se vad det nya året har att erbjuda lilla (stora) mig.....
Wish me luck ;)


I övrigt är jag kvar norrut =) Ända till torsdag stannar jag. Ni anar inte hur skönt det känns.... Men har redan börjat känna av ångesten... Vaknade flera gånger i natt och i morse med en ångest som kramade mitt hjärta... Usch vad läskigt det känns att vakna så. Innan man vet varför liksom...... Att sen försöka somna om är dösvårt. Tur där var någon jag kunde hålla om .


...........


Jag...

Mitt humör och mående går upp och ner hela tiden och jag gråter fan för minsta lilla...... Känner mig irriterad och störd mest hela tiden och jag sover dåligt för att det hela jäkla tiden maler tankar i huvudet på mig...Tankar om hur fel jag är och att jag gör fel än här och än där.....

Men innerst inne i mig vet jag att jag är i stort sett den jag vill vara..... Möjligtvis kunde vissa saker vara annorlunda men i det stora hela. Felet är väl snarare att jag hela tiden vill vara till lags =/ Jag mår dåligt för att jag inte är mer som den eller den och då dissar jag ju mig själv..... Jag måste fan lära mig acceptera den jag är. Förr var jag ganska trygg i mig själv men numera då allt är upp och ner i livet ifrågasätter jag mig själv allt mer.

Näää, jag é fan bra som jag é
... Hör jag det???


Nog om det..... Var på julbord igår. Betalt av arbetsgivaren minsann, vilket vi inte är vana vid. Jag hade så jäkla kul och oj, vad vi skrattade =) En mycket trevlig kväll på min ära......


Älskar dig N....Ses snart


God f*ckin jul.....

Känner mig så oerhört ledsen och besviken.....
Min lilla familj har under de senaste 14 åren firat jul själv då det varit jobbigt att fara iväg med tåg... Men vi har alltid sagt att våra respekitve familjer varit välkomna att fira hos oss. En jul var min exmakes föräldrar hos oss men aldrig min familj... Kanske för jobbigt att köra bil 6 mil???
I alla fall så har vi älskat våra jular och jag vet att barnen uppskattat det. Men i år hade jag små funderingar på att fira hoss mamma och ta barnen med... Ringde för ett par vecor sedan och sade det och fick veta att det skulle firas hos min bror. Okej...Det går väl det också.
Idag ringde mamma och sa att tyvärr...Vi 4 får inte plats =O
VAAA.... I min värld gör man inte så mot sin familj!!! Jag hade helt sonika klämt in hur många som helst... "finns det hjärterum så finns det stjärterum". Men tydligen räknas inte jag in i hjärterummet och jag känner mig oerhört ledsen... Jag vet helt enkelt inte riktigt var jag ska bli av...Känner mest för att bara försvinna =/

Knappt man vill skriva ut detta för alla verkar ju ha så fina familjeband....Själv har jag bara lurat mig själv att de finns.....FAN

Biiiip....



Life sucks..... Ja, i alla fall idag =/

Märkligt att allt hopar sig samtidigt??
 Begriper inte det riktigt.
Jaja... Bara att ta tag i livet antar jag...
Vara den där vuxna, duktiga!!!

Drar till jobb nu....Tjing


Halvdepp...

Känner mig lite nere idag =/
Började dagen med ett möte i stora sonens skola.... Gick väl bra men jag blir mest trött på att det inte riktigt funkar när han é hos sin pappa... Jag fick ringa honom i morse för att han skulle komma. Hallå..... Verkar som jag är den enda som bryr sig och som förstår hur han och hans funktionshinder funkar. Men snart orkar jag inte mer....
För övrigt skapar alla dessa möten och tider ångest i mig...Urk vad det gastkramar hjärtat. Ofta inför sådana möten blir jag oerhört folkskygg och vill helst bara stanna inne.....

Sen var det en annan sak idag som gjorde mig lite ledsen...Vill inte gå in på det men till viss del är det mitt eget fel men till större del nån annan..... Fasiken. Känns som det inte blir nån jul för mig och mina barn i år för det finns helt enkelt inga pengar =/ Skitjag......

Menmen...Andra delen av dagen har väl varit något bättre... Var på jobb ett par timmar och det gick bra sen hem och slappa ;)

Hatarmittliv.nu

Jo...


Blödig...



Har börjat se Greys igen efter flera säsonger.....Känns bra att ta upp det igen för det är ju en bra serie. Men jag sitter med gråten i halsen typ hela tiden...För än det ena än det andra. Har upptäckt att jag jämt är så numera....Gråter och sväljer undan gråten. Det kan vara något jag läser eller ser på TV...Sorgligt eller lyckligt eller romantiskt.

Ibland är det rentav jobbigt att vara så jäkla gråtig hela tiden men i det stora hela känns det bra. Jag hade ganska många år då jag aldrig grät....Alldeles torrlagd var jag. Det var nästan jobbigare.

Det enda jobbiga egentligen med detta eviga gråtande är att jag blir så kramig och har ingen att krama...Grabbarna hade väl lagt benen på ryggen om jag hade velat kramas jämt och ständigt ;) Fast de har inget emot att krama sin gamla mamma ibland ;)

Tur jag får kramas med min älskling lite då och då i alla fall..=)



Skitdag...

Idag skulle jag kunna krypa under täcket igen och stanna där.... Jag känner mig så jävla misslyckad.

Fet, ful och dum..... Finns inget positivt med mig...fan vad jag vissa dagar hatar livet.

Vill kramas men är alldeles jävla ensam.....

Jävla skitliv

Gaaah....


Fasiken..... Har ingen att hålla om i natt eller nån som håller om mig.... Ingen att trängas med i min lilla säng....=(

 Lägga mig ska jag snart....
Men.....Är allt lite orolig för N som kör i natten....Hua, stackare. Många mil kvar för honom.......

Natti

...

I L U


Illa...

Uscha mej....Begriper inte hur jag funkar alla gånger men jag börjar lära mig ;)

Jag vet ungefär hur mycket (lite) lön jag har att vänta varje månad och ungefär hur MYCKET utgifter.... Men det är inte förrän nu då lönelappen dyker in och jag fattar att hallå.....Inga pengar blir ju kvar....Nu deppar jag =(

Men på ett sätt är det ju skönt att jag inte deppar ner mig hela tiden utan håller det till ett par dagar.
Men just nu är det jobbigt....Fy fasiken vad tårarna rinner emellanåt. Hatar verkligen mig själv från och till..... Varför blev jag som jag blev???

Men äsch...Förhoppningsvis lyckas jag och grabbarna bus leva på luft och kärlek!!!

Men bry er inte om mig och mitt gnäll....Det är jobbigt och det är ganska allvarligt men jag överlever.... Behöver verkligen bara få ur mig ångesten för att sedan kunna lägga den bakom mig..... Vill inte låta pessimistisk ;) För jag är ju egentligen inte det.....


Alltså...

Jag visste inte att man kan känna så mycket.... Så djup kärlek som jag känner. Helt sanslöst och otroligt skönt att få känna det under  sin livstid.....
Min tvillingsjäl ...... Love you.

Tröst...

Magen står i fjorton hörn...eller nåt. Fy fasen vad jag mår pyton. Glass i stora lass har jag tröstätit i kväll.... Tur det kommer en ny dag snart ;)

Idag föll jag djuuupt... Det är inte kul att upptäcka hur dum man ständigt är. Oftast går jag omkring med skygglapparna på men då och då faller de av och det gör ONT..... Åh, vad jag gråtit och våndats...... Jag vet liksom inte hur jag ska få ihop det ekonomiskt och idag kändes det som att jag bara ville ge upp...(dö).

Men...Tack och lov har jag för första gången i mitt liv någon jag verkligen kan prata med..Trots att jag mår dåligt av det och trots att det känns som jag skrämmer iväg honom så VET jag att han finns och att han lyssnar... Det är inte något jag är van vid..... Tänk att någon finns för mig!!!

Nåväl...Mina problem löses ju inte på detta viset men jag får nya krafter att kanske ta tag i situationen..... Lovelovelove you......

Tidigare inlägg Nyare inlägg